Att börja om på ny ort

Hello darlings!

Hoppas att det är bra med er. Med mig är det bara fint i vanlig ordning!

Jag måste faktiskt få ventilera en sak med er, nämligen det är att börja om på en helt ny plats och ny ort. Jag har ju flyttat från Degerfors till Fjugesta, och jag känner ingen förutom min sambos familj där. På ett sätt så tycker jag att det är så otroligt skönt att bara kunna "börja om" på ett ställe där ingen vet vem man är, ingen känner en och jag har inte heller en aning om vilka människor som finns där. Här i Degerfors har jag ju under åren lärt känna ganska många människor och även hört mycket om andra, och det är ju svårt att bilda sin en uppfattning om någon om man har hört en massa rykten kan jag tycka.

Jag trivs så himla bra i Fjugesta, det har jag nog berättat tidigare tror jag. Det är lugnt på ett helt annat sätt och jag har så nära till landsbygden vilket jag alltid har velat ha, så det är otroligt skönt. Tycker på något sätt att mentaliteten är lite annorlunda ju längre ut på landsbygden man kommer, och jag har redan märkt att människorna som vi umgås med ställer upp för varandra på ett helt annat sätt än vad jag är van vid. Det är så fint att se.

Det här med att flytta till en helt ny plats på grund av kärlek kanske är lite risky, jag flyttade ju till V efter typ två månader tillsammans, även om jag inte har sålt lägenheten i Degerfors än så har jag ju flyttat allt till Fjugesta. Jag känner mest att jag inte vill ha en "flyktväg" ut så som en tom lägenhet eller nått "ifall det skiter sig", för jag tycker inte att man kan känna så ändå? Jag går ju in i det här förhållandet till 110% och kan ju känna att det här är ju den människan jag ska vara tillsammans med tills vi dör, sen om han känner likadant kan jag ju bara hoppas, men jag tror det. Skulle vi bryta upp så tar jag det då, jag kan liksom inte gå runt och tänka om.

Har ni någon gång flyttat till en helt ny ort på grund av kärlek, studier eller jobb? Hur kände ni?

Gillar

Kommentarer