Breakup stories

Hej på er godingar.

Jag tänkte faktiskt att jag skulle skriva lite om det här med dåliga, destruktiva eller bara relationer som i allmänhet har gått i kras. Jag kan väl absolut inte säga att jag är någon expert på relationer, långt ifrån, men jag har gått igenom ett par jobba uppbrott, framför allt två stycken som nog har ärrat mig ganska ordentligt.

Jag har under mitt liv haft fyra (eller ja, egentligen tre skulle jag nog vilja säga) förhållanden, mitt första varade från att jag var typ 14, tills jag var ungefär 17 tror jag. Det var nog så här i efterhand aldrig något riktigt förhållande baserat på kärlek, utan det var nog mer att man hade tryggheten i någon annan. Dock så kan jag rannsaka mig själv idag och faktiskt inse att det förhållandet gjorde mig knappast tryggare, utan snarare mer osäker, dels i mig själv men även över hur jag har vänt och in på mig själv för att ställa upp för människor som kanske inte alls ställer upp på samma sätt för dig.

Mitt andra förhållande däremot var något som tog på mig rejält. Jag tyckte väldigt mycket om den här människan, men det knakade rätt ordentligt de typ sista två åren. Vi var tillsammans ganska länge, och jag har väldigt fina minnen från den tiden, men också minnen som tyvärr gör väldigt ont. Så här i efterhand så har jag insett av vi absolut inte passade för varandra, på många sätt, men jag tar det som en lärdom. Idag vet jag ju vad jag söker hos en partner, och vad jag absolut inte behöver. Uppbrottet här var väldigt jobbigt. Jag gick igenom fruktansvärt mycket saker samtidigt och allting blev verkligen vänt upp och ner för mig. Det var en tung period efteråt, och jag orkade verkligen inte göra mycket mer än att spendera dagarna i sängen, inte bara på grund av uppbrottet måste jag dock säga, utan för att det skedde så otroligt mycket runt omkring just då.

Mitt sista förhållande innan jag träffade V kan jag nog egentligen inte ens benämna som ett förhållande. Vi var bara tillsammans i drygt ett år, och det var fruktansvärt stormigt nästan redan från början. Jag mådde inte alls bra under den här tiden men hade tyvärr svårt att bryta mig ur det. Vi tog nog fram varandras värsta sidor och det slutade inte bra alls. Jag har fått höra rykten och fått berättat för mig vad som hände bakom min rygg, men det känns inte som det är något som jag vill skriva om här, dels för att skydda mig själv men även för att inte smutskasta honom i onödan. Så här i efterhand så önskar jag faktiskt att jag hade tagit mig ur det fortare än jag gjorde, men, jag antar att man ändå kan se det som att jag lärde mig något av det.

Mitt nuvarande förhållande, med min sambo har gått fort. Väldigt fort. Men, känns det rätt så är det lätt. Det är verkligen lätt. Allting bara fungerar, vi kompletterar varandra på väldigt många sätt och jag är som jag har nämnt tidigare otroligt trygg i allt. Även om vi såklart har diskussioner och tycker olika om saker så kan vi alltid komma fram till en lösning som passar oss båda, alternativt acceptera att vi i vissa frågor alltid kommer att tycka olika, och det är okej! Rent spontant nu så känner jag verkligen att om det skulle ta slut mellan oss, så är det förmodligen det värsta uppbrottet av dom alla. Jag har ju sagt tidigare att det här känns som att det är tills döden skiljer oss åt, men man vet ju aldrig. Jag älskar verkligen den här människan och jag ser en framtid med honom, på ett sätt som jag aldrig har gjort tidigare.


Gillar

Kommentarer