Helt paj

Godnatt på er!

Egentligen så hoppas jag verkligen att ni sover medans jag skriver det här. Själv så sitter jag helt klarvaken vid datorn och vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Katterna sover tungt i sitt träd och jag önskar verkligen att jag kunde göra detsamma. Sömnen och jag har inte riktigt varit kompisar de senaste veckorna, det spelar ingen roll hur jag än vänder & vrider på dygnet så sover jag så fruktansvärt dåligt. Om jag mot all förmodan får sova 4-5 timmar, så vaknar jag i snitt säkert en gång per timme och piggnar då även till, så för att få fyra timmars sömn så behöver jag snällt ligga ner i sängen i det dubbla..

Jag vet inte om det är psyket och alla åtaganden (som jag förvisso har valt själv, säger ingenting om det!) som gör att jag har svårt att sova nu, eller om det är något annat. Det är mycket just nu, väldigt mycket, trots att jag sköter allt på hemmaplan. Jag kämpar med matten och de två andra kurserna, men oroar mig så sjukt jävla mycket för att göra alla andra besvikna, som om de skulle bry sig om jag inte klarade mattekursen eller ej? Jag kan inte göra mer än mitt bästa, och försöka allt jag kan, det är ju verkligen det enda jag kan. Det här är verkligen den negativa sidan av att vara en sån prestationsprinsessa (vet inte om jag gillar det ordet eller inte?) jag tror typ hela tiden att alla ska bli besvikna på mig, när det egentligen bara är jag som blir besviken på mig själv.

I vilket fall så är jag inte i det stabilaste måendet just nu. Det går upp och ner fort och vissa dagar nu spenderas i princip i sängen, just för att jag inte har orken till någonting annat. Allting blir jobbigt, att ens åka till mataffären för att handla kattmat blir ett heldagsprojekt och jag måste nästan förbereda mig i två timmar innan jag kommer iväg - förstår ni vilken process det blir? Kommer jag iväg så blir i princip resten av dagen vilodag, för det tar så jävla mycket på krafterna att göra någonting som är det "enklaste i världen" för någon annan.

Jag har skrivit mycket om det här på gamla bloggar, just hur många tar saker för givet. Att typ kunna åka och handla, ta en spontan afterwork med kollegorna, åka och hälsa på någon eller bara gå på bio en fredagskväll, det innebär en sån sjuk jävla påfrestning för en del människor, och jag är en av dom. På en hel helg så kan en bestämd sak på till exempel lördagskvällen betyda att jag behöver vila resten av helgen, tyvärr! Det här är ingenting nytt för min del, så här har jag varit sen jag var liten, men det har blivit värre på senare år. Jag undviker folkmassor så ofta jag kan, och sätter inte min fot i storstäder mer än vad jag behöver. Sen säger jag inte att jag inte klarar av att vara bland folk eller sköta ett jobb, nej, men det är kanske mer påfrestande mentalt för mig att gå till och från jobbet än vad det är för någon som inte har dessa problem. Därför är det verkligen så viktigt med förståelsen för att alla sjukdomar och svårigheter inte syns!! Kroniska smärtssjukdomar, psykisk ohälsa & funktionsnedsättningar kanske alltid inte syns, men det är ingen ursäkt för att inte behandla och respektera alla man möter med respekt.

Jag vill bara ventilera lite, så här klockan tre en tisdagsnatt. Tack och puss på er

Gillar

Kommentarer