Painsomnia

Vet ni vad painsomnia är? Kanske har ni hört ordet någon gång?

Painsomnia är iallafall vad det kallas när man inte kan sova på grund av smärta. Det händer mig inte ofta, men ibland så är det så illa att det gör ont att stå upp, sitta eller ens ligga ner och då är det inte roligt, tro mig. Jag har alltid sovit jättebra, från att jag var liten när jag till och med la mig själv på kvällarna, jag bokstavligen sa till mamma att jag var trött och ville gå upp till mitt rum och sova, fram tills jag var ungefär 13, kanske 14 år, då min då oförklarliga smärta började spöka.

Det var inte riktigt någon som trodde på mig och min smärta under den tiden, förvisso så berättade jag inte riktigt för någon, och framför allt inte mamma, i och med att jag skämdes för att jag inte skötte skolan o.s.v., men den personen jag berättade för då, förnekade i princip & bortförklarade det med att jag inbillade mig, eller att det typ var "växtvärk". Detta ledde till att jag faktiskt trodde på att jag inbillade mig, att jag förstorade upp hur ont det gjorde och att det nog faktiskt bara var växtvärk. Detta ledde i sin tur till att jag gick i mer än två års tid med odiagnostiserad Kostokondrit/Tietzes Syndrom.

Det gick så långt så att jag fick åka akut in till Karlstads lasarett med svåra smärtor i hela bröstkorgen och vänsterarmen då läkarna misstänkte att det var mitt hjärta som spökade, när det egentligen var denna bakomliggande sjukdom. Kostokondrit sitter lokaliserat i bröstkorgen, närmre bestämt i övergången mellan brosk & ben runt revbenen, och den smärtan som denna "sjukdom" kan framkalla, den önskar jag inte på någon, för det är fruktansvärt. Det känns ungefär som om någon kör in en vass kniv under revbenen och upp mot lungorna och hjärtat. I vilket fall - just på grund av att jag inte vågade ta kontakt med en läkare tidigare av rädslan att bli misstrodd, så har denna sjukdom blivit kronisk, så nästa år firar jag och min Kostokondrit 10-årsjubileum! Roligt!

Inte nog med denna diagnos, så fick jag även bekräftat för några år sedan att mina smärtor i ryggen faktiskt också berodde på någonting, men det kan vi ta i ett annat inlägg!

I natt är iallafall en sådan natt när painsomnian har satt sina klor i mig. Jag har tagit mina starkaste smärtstillande, men det hjälper ungefär lika bra som ett glas mjölk, alltså, inte alls. Det enda jag kan göra är egentligen att gå upp och sätta mig vid datorn igen. Stolen jag har vid skrivbordet tvingar mig att sitta upprakt, och det gör iallafall inte saken värre. Att ligga ner är helvetet på jorden när det här slår till, för risken för att jag fastnar i en position och inte kan vända på mig utan hjälp, för då känns det som om lungorna ska explodera och som om varenda revben bryts rakt av. Det sjukaste är att jag ibland måste be min sambo att dra upp mig ur sängen eller ge mig något att ta tag i om jag måste vända mig. Tackar gudarna för att jag inte har den här smärtan dygnet runt. Ryggvärken är konstant, men det är inte en "akut" smärta, den klarar jag av på ett helt annat sätt.

Det här inlägget blev en smärre bibel verkligen, men det är så skönt att få skriva av sig när sömnen är frånvarande. Ta hand om er, och kom ihåg att alla sjukdomar syns faktiskt inte på utsidan. ♥


Gillar

Kommentarer