Varför har jag husdjur?

Hej darlings!

Den här tanken slår mig faktiskt ganska ofta. Varför har jag valt att skaffa husdjur? Varför plågar jag mig egentligen med att skaffa husdjur? Hur hemskt det än låter så vet jag ju innerst inne att till slut så kommer ju dagen när man måste ta ett beslut när det gäller ens djur och deras livskvalité. Att för sin egen skull låta ett djur fortsätta lida eller dylikt för att man själv är för svag för att kunna ta ett beslut, det är i mina ögon fruktansvärt.

Jag har väl egentligen inte haft så många "egna" djur under min uppväxt, men familjen har i princip alltid haft katter. Jag fick min första egna katt när jag var typ sju, kanske åtta år, eller ja egna och egna kan man väl inte säga för det är klart att mamma och pappa tog ansvar för honom, men han tydde sig väldigt mycket till mig. Han blev dock psykiskt ostabil och väldigt oberäknelig när han blev äldre, och vi tror att det var en gammal skada i tassen som ställde till det för honom. Han fick somna in när han var åtta år, och jag minns verkligen hur fruktansvärt ledsen jag var. Jag fick faktiskt tillåtelse av mina föräldrar när jag var femton att tatuera in ett avtryck av hans tass på min fotled, och den tatueringen har så stor betydelse för mig än idag.

Idag så har jag tre djur som är mina egna, plus en "extrahund" som är min sambos. Frans är min första hund och jag vet hur ont i själen jag kommer få den dagen han inte finns med mig längre. Han är inte ens ett år än, och på nått sätt så känns det ändå som att jag måste förbereda mig. Fy vad hemskt det är, men ändå. Vi människor får ju egentligen skylla oss själva, vi finns för hela djurets liv (förhoppningsvis) men de finns ju bara med oss av en bråkdel av våra liv. Katterna har jag ju haft i fem, respektive fyra år. De två små pälsbollarna har funnits med mig genom allt. Alltså verkligen. Hade jag inte haft dem under de senaste åren så vet jag inte. Det blev min anledning att gå upp ur sängen när allt var som jobbigast.

Det jag tänker dock är ju att man får så otroligt villkorslös kärlek av djuren, och då är det på något sätt värt den smärtan den dagen de går ur tiden. Under sin korta levnadstid så ger de ju oss så fruktansvärt mycket.

Frans är ju lite av min terapihund, och han har blivit viktigare för mig än vad jag någonsin kunnat tro. Jag bävar inför den dagen han inte finns med mig längre.

Har ni djur? Eller har haft?

Gillar

Kommentarer

Marit1998
Marit1998 ,

Har haft fem (5) katter 🐈🐈‍⬛ och två (2) schäfrar och just nu idag har vi två (2) blandisar. En leonberger blandat med något annat 3 raser i henne och min Bella aggressiv chihuahua&tibetansk spaniel

nouw.com/marit1998
Marit1998
Marit1998 ,

Har tyvärr ristat in ett namn (Tussi) på handleden

nouw.com/marit1998
SofiaLissmyr
SofiaLissmyr,

Förstår helt vad du menar! Det finns knappt någon värre än när man förlorar det finaste man har! Jag och sambon är uppvuxna med djur och vill hemskt gärna ha något eget när tiden känns rätt. Förhoppningsvis så blir det om något år eller så! Jag älskar djur och livet känns så tomt utan dom när man är van att ha djur vid sin sida. När kände du dig redo att skaffa djur? Hade varit kul att veta! Massa kramar 😊 <3

nouw.com/sofialissmyr
Ingajohansson
Ingajohansson,

Våra bästa vänner 💓

nouw.com/ingajohansson
nadjanicole1984
nadjanicole1984,

Jag har extra hundar hos mig och det är min sambos hundar men känner mig som det är också mina tillsammans med honom

nouw.com/nadjanicole1984